Ett liv är så långt det blir, brukade vår mor säga Man kan inte säga att någon dör i förtid, för när någon dör, så har den personen levt sitt liv.
Ändå kan det ibland kännas som om någon blir lurad på de år som borde ha följt. Plötsligt är det slut. Det blir inte fler jular eller födelsedagar, jag kommer, när den dagen kommer, aldrig mer få se mina syrener slå ut. Man får inte längre följa vänner och eventuella barn och barnbarn på deras livsväg.
Min vän i Stockholm, som dog 2013, skulle köpa ett hus på landet och renovera det när han hade gått i pension. Så blev det aldrig. Han köpte en stor TV och hade en massa sportkanaler, och där satt han i sin stora fåtölj och drack öl.
Jag hörde att den man som nyligen dött och som jag hade bott ett tag tillsammans med i slutet av 1980-talet skulle sortera sin stora LP-samling när han hade gått i pension. Undrar om han hann detta. Eller dog han ifrån icke-katalogiserade skivor?
Själv har jag insett att jag aldrig i mitt liv kommer att hinna läsa alla de olästa böcker jag har. För det skulle jag nog behöva minst tre liv. Men jag hoppas att jag ska hinna röja lite bland mina tillhörigheter.
Sedan blir det inte mer, såvida inte en annan form av liv tar över. Det måste vara som när en storm på havet har lagt sig och havet blir alldeles stilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar