Ett liv utan framtid

Som rubriken säger har jag börjat känna det alltmer. Framtiden är bakom, nu finns det inget att planera för, bara närliggande småsaker som för att hålla Skrivarklubben igång, vilket i och för sig är trevligt.
Men det är ju jättestor skillnad mot när jag gick i pension för snart tio år sedan och sedan läste franska, latin och tyska vid universitetet och gick två guideutbildningar plus Tyska för turistbranschen vid Linnéuniversitetet i Växjö. Tänk då körde jag i vinterväglaget in till Karlskrona för föreläsningar.
Jag gjorde många trevliga guidningar flera år efter. Nu vågar jag inte boka in något. De senaste åren har jag lämnat över inbokade guidningar till andra.
Det känns som om kroppen rasade efter 70. Vad ska det bli av detta? 

Fast idag har jag skickat iväg två inbjudningar till berättarträffar. En är i Hällevik/Nogersund. Hoppas de blir av!