Vi är de farligt utsatta

Just nu diskuteras det våld i nära relationer på radion. Det är bra att ämnet kommer upp. Det är också bra om man lyfter blicken från den fysiska misshandeln till att se även den psykiska.
Här är jag övertygad om att min egen generation,  40-talisternas kvinnor, verkligen är i farozonen.
Jag kan se min far och svärfar bekvämt sitta i sina fåtöljer och vänta på att bli uppassade. De var Herrarna i huset, förvisso.
Den rollen innebar mycket annat av ojämlikt tänkande.
Var har min generations män fått sina modeller för mansrollen ifrån?
Samtidigt har de mötts av kvinnor i sina relationer med krav på frigjordhet, jämställdhet, förtroende, uppriktighet och delat arbete för hemmet och barnen. Hur har det gått ihop?
Jag är ganska så säker på att det inte har gått ihop i väldigt många fall, och jag tror också att min generation är de som verkligen riskerar att utsättas för psykisk misshandel av män som har försökt bevara den urgamla, manliga positionen och makten över kvinnan.
Psykisk misshandel kan vara svår att upptäcka för den kan vara ganska subtil. Den syftar ofta till att göra kvinnan mindre, mera hanterlig och till att knäcka självförtroendet hos henne.
Kanske är det till och med så att ett slag är lättare att återhämta sig ifrån än ett systematiskt arbete för att få någon att tappa tron på sig själv.