När det blir legitimt att spotta på folk

Det blev alltså inget sommaruppehåll här på bloggen för min del, för ärkebiskopsbytet satte igång mig. Jag känner att jag har otroligt mycket uppdämd ilska kvar i mig, ilska som bottnar i att inte ha blivit sedd och hörd, ilska över hur det blev legitimt att driva bort mig för att ledningen inte höll det mått de borde ha hållit.
Nu ser vi samma sak igen! Den i Uppdrag granskning uthängda prästen som trodde att man kunde bota homosexualitet blev först ett tag avstängd från sin tjänst och sedan, när han kom tillbaka, fick han för föräldrarna inte vara med och hålla skolavslutningarna. Så kyrkoherden fattade beslutet att han inte fick göra detta.
I sak var det naturligtvis fel av prästen att uttrycka sig så, och jag tyckte väl i och för sig att Anders Wejryd var bra i Uppdrag granskning, men samtidigt är det naturligtvis så att han genom sitt förhållningssätt bäddade för den här sortens aktioner mot prästen. Nu är det legitimt att spotta på prästen, för  till och med ärkebiskopen har ju visat att prästen har fel åsikter och tro.
För människor älskar att spotta på andra. Det är som om vi har ett absolut behov av en sorts rangordning och hierarki. Nu blev ju till och med fokus till en del flyttat från SD till de här prästerna.
Men förstår inte Anders Wejryd vad han åstadkommer genom att  utåt inte hålla sina medarbetare om ryggen? Sedan kunde han ju ta kritiken med dem mellan fyra ögon.
Det är så man sätter igång mobbning!
En kyrka kan inte bli trovärdig om den genomgående trenden blir att förkasta medarbetare!