Hade du varit ett aborterat foster?

Få saker gör mig så upprörd som liberala inlägg till försvar för sena aborter. Jag anser inte att aborter ska förbjudas, men jag förstår inte alls varför Sverige ska stå unikt i Europa med de mest liberala lagarna för aborter. Andra länder har vecka 12 eller 10, någon vecka 13. Vår fria abort sträcker sig till vecka 18.

KD ska värna om de allra mest utsatta.
Kan man vara mera utsatt än ett foster är?
Denna fråga verkar vara släppt av KD.
Det hedrar SD att ha en sänkt abortgräns på sitt program.
Detta borde mitt parti ta efter. Jag har debatterat denna fråga i många år , också i Kristdemokraten, när den fanns.

Slutligen vill jag ställa en fråga till er äldre som läser detta.
- Om nuvarande lagar hade funnits när din mor blev gravid med dig. Finns det då en risk för att du hade varit ett aborterat foster?

Aborter är definitivt inte enbart en kvinnofråga. Det handlar om rätten till ett liv!

Sverige är unikt i aborthänseende.

Gå in och kolla på nätet hur det ser ut med aborträtten i Europa, och du kommer snart att konstatera att den svenska lagstiftningen  med en fri abort till 18:e veckan är fullständigt  unik. Det normala är att man har en abortgräns runt 12:e veckan, som vi hade förr.
Är det inte detta som SD vill? KD tiger numera om aborter. Själv har jag debatterat abortgränsen många gånger, för jag tycker nämligen precis som SD att vi moraliskt borde sänka gränsen. Att ta död på stora foster är inte en jämställdhets eller kvinnofråga. Det handlar om moral.

En dag i vila

Det är lite pyssel när vår tidskrift ska ut. Den här gången fick jag först köra till Karlshamn för att hämta nya kuvert, för klistret på de gamla funkade inte, utan förra gången fick jag sätta tejp på över 90 kuvert.
Sedan ska kuverten företagsstämplas på tryckeriet, och etiketterna, som jag har fått från kassören, ska klistras på. Vissa kuvert skulle ha infoblad och de nya stadgarna, men de som har e-post får dessa per mejl den här gången. Vi ska spara. Träd också, säger miljöpartisten i styrelsen!  Därefter hämtade jag Groblad, stoppade ca 90 stycken, inklusive prenumeranternas, i kuvert och körde ner till affären med en jättestor kasse fylld för att postas.
Jag gillar att se mig själv i tryck! Det är, som vanligt, ett fint nummer. Vår redaktör är oerhört duktig, och vi har jättefina omslag i färg numera.
Till slut blev det äntligen tid för lunch på uteplatsen.

På kvällen lyssnade jag på EBT, som ju är en lysande och karismatisk talare. En släkting till mig ringde, helt lyrisk, efter Forum på förmiddagen och sade att nu hade vi i KD fått hans röst.

Jag fick lite bekymmer igår när jag fick en avisering med posten, som jag inte kände igen. Med tanke på att någon hade använt mitt kortnummer för en tid sedan blev jag lite fundersam, men det visade sig vara valmaterial, som jag hade beställt. Snart börjar valarbetet på allvar.
Idag ska jag se fotbollen- den här gången på svensk kanal- och senare ska jag lyssna på Jimmie.

Men först blir det kaffe under taket på min sköna uteplats.
Nu ska jag hämta in BLT och Svenska Dagbladet, som jag har som papperstidning på helgerna och digitalt på vardagarna. Det får bli en dag i vila idag. Trevlig fortsättning på helgen!

Inte lida i tysthet

En sak lärde Me too-rörelsen mig, och det är att vi kvinnor faktiskt inte ska tiga.
Vi, speciellt vi som är äldre, har många generationers kvinnosyn  hos män att fightas mot. I många mäns ögon är och förblir kvinnor en andra klassens varelser, som man kan håna och kränka när man vill visa på detta.
Givetvis ljuger jag inte! Om jag hade mått bra i relationen, hade jag väl inte velat ha slut på den! Och inte heller känt mig så trött och sliten som jag gör.
Nu har våldet mot äldre kvinnor börjat lyftas fram, men det är nog inte så ofta handgripligheter, utan just verbala nedvärderingar och psykningar.
Man ska naturligtvis gå mycket tidigare!
Att vänta i åtta år, även om det har varit en hel del pauser, är ju absurt. Men till slut såg jag ingen som helst möjlighet till förändring. Det handlade ju inte bara om mig själv, utan om det jag står för, och den jag är. Och jag är en person med tre akademiska examina, inklusive lärarhögskolan, plus journalistkurs på Poppius och en massa annan utbildning, däribland till reseledare och guide.

Detta kan jag ju inte ändra på. Men borde inte detta vara till min fördel i stället för något som ska kastas mig i ansiktet i tid och otid, som idag på exets blogg? Läs tramset nedan!

 Men hon har ju gått på journaistskola och lärt sig precis hur mycket man kan ljuga om andra utan att döma för förtal. Inget namn n'ämns, men alla som känner till vår relation, vet ju vem som åsyftas.

Trivs de så kommer de

Som lärare på högstadiet fick man ofta höra klagomål på elever som inte kom till skolan eller till lektionerna.
Jag brukade då hävda att om eleverna trivdes och tyckte att det var bra, då kom de också! Är inte detta självklart? Det finns skäl till varför elever inte går i skolan. Sedan är det kanske andra elever och inte skolan som har skulden, men detta är en annan sak.

Samma sak är det i relationer mellan oss människor. Den planerade midsommaren här blev inställd efter det att jag hade skällt ut exet för saker han hade skrivit på sin blogg, skrev han, och det ser ut som om han därefter inte ville komma. Nu var det inte riktigt så, utan han fick helt enkelt inte komma hit.

Det är nämligen samma sak här. Om man trivs med någon, så vill man träffa den personen. Om man inte trivs i relationen, så vill man inte det! Så enkelt är det faktiskt! Vi måste alla lära oss när enough is enough!

Sommarens sysselsättning

Idag väntar jag på att vår tidskrift Groblad ska bli färdig för utskick. Den är just nu på tryckeriet.
I övrigt håller jag på att sammanställa tidigare publicerade dikter och texter till ett häfte. Trodde inte att jag skulle orka, men fick lite ny kraft.

Ett negativt och hatfyllt tal av Annie Lööf.

Kollektiva, hysteriska reaktioner skrämmer mig. Detta gäller när man går emot någon, men också när man, exempelvis, intensivt sörjer kollektivt. Människor som man inte ens har känt. Visst, det är hemskt när människor blir mördade vare sig det är ministrar eller i terrordåd eller i andra mord, men människors gråt och reaktioner inför helt okända människor är ju ändå ett märkligt fenomen. Begråter man händelsen eller de okända?
Jag minns några ord från en av prinsessans Dianas söner, när hon skulle begravas, att han tyckte att det var så konstigt med alla dessa sörjande människor som inte alls hade känt hans mor.

Vi ska inte prata om hysterin vid fotbollsmatcher! Galna människor, som kanske har rest jättelångt på dyra resor och som målar sig i ansiktet med svenska färger och flaggor och hojtar som vansinniga för att någon har sparkat in en boll i ett nät! Ack ja!

Allt det här skrämmer mig!
Det skrämmer mig när en partiledare talar om kärlek och allas lika värde och rätt till sina åsikter och samtidigt är så full av hat, inte bara mot rent nazistiska partier, utan mot ett av riksdagens största partier. Förstår hon inte sin egen motsägelsefullhet? Hon är ju som en personifiering av hat, rädsla och intolerans själv.

Vi känner ju intoleransen hos den vänster som talar om alla människors lika värde! Nu gäller detta Centern också.

Ja, de här reaktionerna, det kollektiva hatet och inte minst de kollektiva applåderna och hurraropen ger mig nästan ångest. Jag har skrivit detta förr, och det gäller fortfarande. För den som applåderas idag kan man lika intensivt spotta på i morgon. Och då gör också ALLA det.

Hur är egentligen vår mänskliga natur?