Inget allmängods

 I  vissa lägen känner jag mig både gammal och konservativ. Jag skulle till exempel inte dansa tryckare med en okänd, knappt ens med någon jag känner. Det är väl inte rimligt att för att det spelas musik ska jag gå med på att en karl hänger och klänger på mig. Jag är väl ingen prostituerad, inget allmängods!
Liknande är det på nätet. Jag har mycket svårt för den där kram och puss kulturen som råder ibland.
Singelgruppen, som jag gick in i en andra gång, blev jag utesluten från i torsdags. (Jo, jag är inte den enda som har drabbats av detta!) Orsaken var minst sagt oklar. Och mycket konstig, då jag hela tiden hade gott om kommentarer och aktivitet på de inlägg jag gjorde. Det var visst fel, för folk skulle inte tycka något, utan man skulle helst söka en ny relation, och denna skulle man bli intresserad av beroende på hur lång personen var och var den bodde. Inga diskussioner! Jag påstods  vara påstridig och gnällig. Det där med påstridigheten gav min son ett stort skratt.
Fast i detta fallet var jag inte det. Man kan inte vara särskilt påstridig när man berättar om solglasögon man inte hittar eller hur man har trillat i trädgården eller ger ett recept på en soppa.  Det sista jag gjorde var ett inlägg med ifrågasättande av om en grupp på 1427 personer kunde fungera som grupp och vilka kriterierna för en grupp var. Då åkte jag ut. Officiellt för det ovan nämnda, fast egentligen var det nog för att jag hade klagat till fb-gruppens ägare på  moderatorn, som jag ansåg vara totalt inkompetent Moderatorn hade nämligen plockat bort två inlägg, ett från mig och ett från en annan medlem, och dessa hade varit helt oskyldiga.
Som jag tidigare har skrivit lämnade jag gruppen tidigare för att jag inte gillade den nye moderatorn, men sedan kom jag alltså tillbaka.
Det är ingen förlust att inte vara med. Jag har kontakt med flera därifrån, och flera är också med i min egen fb-gupp Fria 40-talister. Och fler har anslutit sig de senaste dagarna.
Gruppen var rätt så tråkig. Det fanns några få som gjorde intressanta inlägg, men mest var det nonsens och ett evigt gnällande (där kan man tala om gnällande) om hur ensamma de var sedan de blivit änkor (eller änklingar). Jag hade haft helt andra förväntningar på en singelgrupp, nämligen att många gillade singellivet, men gärna ville ha nya vänner. Det visade sig också att många ville ha det så, när jag ställde frågan. Men det var nog också fel. Helst skulle man väl möta den Stora kärleken efter 70 år!
Folk  verkade ointressanta och oengagerade, med några undantag när. En del av dem finns alltså i min egen grupp.
Det var också något konstigt i singelgruppen. Man fick skriva till vem som helst i gruppen, som man ville ha kontakt med, stod det. Vaddå skriva? Så dök det upp viftande nallar med hjärtan som flög runt från män som sökte kärestor. En som jag intet ont anande tog in i min privata fb-grupp skickade ett God morgon kl.4, så det plingade till och väckte mig. Han åkte ut från min fb liksom någon annan. Flera backade jag innan de kom så långt.
Man blir väl inte någon annan för att man går med i en fb-grupp?
Det är ju väldigt närgånget att skriva pussar och kramar och göra inviter till en gammal tant på 77 år. Nej, det gillade jag inte! Undrar om någon klagat?
Jag brukar inte söka kärlek. Snarare har jag flera gånger drabbats av intensiva förälskelser, och det har inte alltid varit så bra.
Ibland, när jag möter någon på nytt i mina drömmar, undrar jag om jag någonsin har glömt...