Det kunde nog ha gått riktigt illa i tisdags när jag klippte det höga gräset med trimmer. Sladden hade trasslat sig, och jag satte mig i en trädgårdsstol för att reda upp detta.
Då sjönk ena stolsbenet ner i gräset, och stolen välte med mig i.Jag slog i höften och huvudet och var så snurrig efteråt att jag mindes att jag hade ringt ett telefonsamtal, men hade inte en aning om vad som hade sagts.
Problemet var hur jag skulle resa mig,för jag har ont i knäna.
Jag låg en stund och försökte fundera hur jag skulle göra.Men jag lyckades ligga på knäna, sätta ena foten i marken och häva mig upp på den omkullvälta stolen.
Tror att mina mulliga höfter räddade mig från en bruten höft.
Sedan hade jag svårt att gå ett par dagar.
Numera har jag dock alltid en mobil med mig.
Detta efter en händelse för några år sedan.
Jag var ute i trädgården och vattnade sent en kväll. Grannarna hade fest, hörde jag. Så skulle jag trycka till en sådan där lykta som lyser när det är mörkt när den har samlat upp solljuset. Lyktan gick sönder, och jag for ner i rabatten, och där låg jag med ansiktet neråt medan det iskalla vattnet forsade över mig. Efter en stund lyckades jag dock ta mig upp genom att ta tag i grenar i buskarna. Men jag förstod då att det var ganska farligt för en gammal människa att gå ut i trädgården sent en kväll utan larm eller mobil med sig.
Sedan kom Mr ner, han som skulle ha varit där, men som hade blivit så arg över ett av mina blogginlägg att han hade missat tåget till den beställda biljetten. Men tack vare den där vurpan blev vi vänner igen- den gången!
Ja och om vi ska tala mera om fall...
Sista gången jag cyklade, för några år sedan, hade jag inte cyklat på grund av en benskada på två år. Det gick lite svajigt i början, ni vet hur det ser ut när barn lär sig cykla, men sedan gick det bra, Jag gjorde bara en kort tur, och så skulle jag hoppa av. Tog tag i brevlådan och hoppade ner med ett ben på båda sidor om ramen Skulle sedan ta över högerbenet, men lyckades inte, utan fick cykeln med mig och föll i gatan med den över mig. Som tur var fanns det grannar ute som hjälpte mig upp, och så kom det inga bilar på gatan just då. Men jag har inte vågat cykla, annat än på min träningscykel, sedan dess
Ja, och så ytterligare ett fall. Jag var på väg till jullunch som mitt fack bjöd på. Det var högt med snö och jag gick på trottoaren. När jag kom till slutet av den var det ett snöre över vägen. Vägen tillbaka var lång, så jag försökte stiga över snöret, men fick det runt benet och föll i gatan. En person passerade förbi, dock utan att hjälpa mig. Lite omtumlad och något försenad intog jag sedan jullunchen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar