Svenska kyrkan har anordnat ett läger för människor på flykt, och polisen tog tillfället i akt och hämtade dem som är i Sverige olagligt. Visst, det kan kännas lite chockerande för en del!
Får nu inte Svenska kyrkans ämbetsmän nonchalera lagen och gå i en egen gräddfil? Har de inte en sorts monopol på anarki?
Människor som saknar uppehållstillstånd i landet ska givetvis också lämna det! Det är ju just på grund av den stora nonchalansen mot de beslut som fattas av Migrationsverket som det blir olika samhällen i vårt land. Ett där människor arbetar och är laglydiga och ett med svartjobb och trots mot myndigheternas beslut.
Om Svenska kyrkans ämbetsmän eller anställda vill påverka politiska beslut, så har de all möjlighet att göra detta den politiska vägen precis som andra medborgare har.
Och slutligen, ett vandrarhem är ingen kyrka! Det kan inte ens finnas någon kyrkofrid, som åberopas, när människor vistas på ett läger. Kyrkofrid råder i kyrkorna! Det finns ingen kyrkofrid bara för att kyrkans folk är närvarande.
2 kommentarer:
Livets Ord-grundaren har skrivit en utmärkt liten bok om detta ämne. Mig veterligt den enda som behandlar nutida svenska förhållanden. Den heter Gud, staten och individen, och borde läsas av alla kyrkligt engagerade - även av dem som ogillar Livets Ord. Ekman slår där fast att staten har en gudagiven uppgift, nämligen att upprätthålla något slags ordning i en syndig värld.
Han skriver uttryckligen att även statstjänstemän kan synda och begå fel. Och då bryter de förstås mot den uppgift de är ålagda av Gud. Men den, som trotsar statliga påbud och beslut, tar dock på sig ett stort ansvar. Det handlar ju inte här om att Migrationsverket har tagit ett felaktigt beslut i något enskild fall, och kyrkan har bevis för detta, utan om något slags uppror mot såväl staten som mot Gud.
Kommer kyrkan att tas på allvar i något verkligt fall, när någon verkligen har fått ett felaktigt avvisningsbeslut? Genom kyrkans omogna och ogudaktiga agerande rycker den tid närmare, när det blir straffbart att gömma flyktingar. Och det vore illa. Det finns tre bibelord, som alla kristna har att rätta sig efter:
1) Man ska lyda Gud mer än människor. 2) All överhet är av Gud. 3) Överheten bär icke svärdet förgäves. Sistnämnda bibelord är direkt tillämpligt på polisens hämtning av "papperslösa" från kyrkans läger. Enligt lag ska de, som fått avvisningsbeslut, själva lämna landet. Och då behövs givetvis inte överhetens "svärd".
Punkt 1 tillämpades av de första kristna, som trots att dödsstraff väntade, vägrade dyrka den romerske kejsaren som en Gud. De ynkryggar till präster, som idag saboterar överhetens beslut, riskerar ingenting. De är inte beredda att ens gå i fängelse för sin tro. De har valt att ta den mest riskfria av möjliga konflikter. Migrationsverket slår inte tillbaka mot svenska präster.
De äldsta landskapslagarna har stora likheter med den romerska rätten, d.v.s. den lagstiftning som gällde i det romerska imperiet sedan kristendomen hade blivit statsreligion. De yngre landskapslagarna liknar mer den germanska rätten, d.v.s. den urgamla rättsordning som man har försökt rekonstruera ur de få skriftliga källorna från tiden för kristnandet av Nordeuropa.
Slutsatsen är min egen, men de är enkel: Cisterciensermunkarna skrev våra första skriftliga lagar, en för varje landskap. Eller en för varje kloster. munkkloster. Därmed kom fridslagarna att bli våra första statliga lagar, som gällde i hela riket. Medan den gamla ordningen, trots landskapslagarna som ännu inte slagit igenom i vanligt folks liv, fortfarande gällde i utanför kyrkan, gällde statens lag om inne i kyrkan.
Medan staten ännu inte kunde hindra släktfejder, blodshämnd och hedersmord och lönnmord (Det var en mycket våldsam tid) bestämde staten att man inte fick döda sin fiende i kyrkan eller på vägen till eller från kyrkan. Alla skulle gå i kyrkan, bikta sig, få syndernas förlåtelse och ta emot det allra heligaste sakramentet (nattvarden).
F.ö. är ordet "mord" - till skillnad mot "dråp" ett urgammalt ord för lönnmord, då mördaren gömde offret för att dölja att denne var död och inte bara försvunnen.
Nu menar avfälliga präster att statens lag, som gäller utanför kyrkan, inte ska gälla i kyrkan, som definieras som all verksamhet som leds av en präst. Samma kyrka som menar att präster ska lyda partiprogram om kvinnliga präster och samkönade vigslar, trots att det man kräver inte är en lagstadgad skyldighet för religiösa ledare. Var finns konsekvensen?
Naturligtvis anser jag att polisen inte ska avbryta gudstjänster för att gripa efterlysta personer. Vare sig i kyrkor eller moskéer. Men prästens eller imamens uppgift är inte att hindra polisen i dess arbete, utan att utdela sakramenten och välsigna och i övrigt bygga upp den som ska gripas andligen inför det som väntar. Be om Guds beskydd även i det land man ska skickas till.
Att en kristen dock ska "lyda Gud mer än människor", även om det innebär att inte lyda överheten och därmed vara beredd att dra på sig överhetens straff (som historiskt ofta har varit dödsstraff), är en mycket allvarlig samvetsfråga och inte någon form av "civil olydnad" för att man ogillar politiska beslut.
Skicka en kommentar