Gott Nytt År!

                         

                              Ett Gott Nytt År önskar jag er!

Turist i gammal hemstad

Idag har vi varit turister i min gamla hemstad, Lund. Jag bodde där 1965-1972, alltså i sju år och arbetade där som invandrarlärare till 1978.
Besök i domkyrkan och träff med dottern.

Det gäller att inte vara skotträdd!

En sverigedemokrat i Blekinge har blivit polisanmäld för mordhot.
Anledningen är ett facebook- inlägg som han har skrivit. I en insändare hade en man skrivit om svenska värderingar och också kritiserat sverigedemokraternas syn, vilket alltså hade retat upp en av dess medlemmar.På sin facebook-sida meddelade denne att svar skulle följa och skrev inom parentes (skott följer) varvid skribenten blev så rädd att han polisanmälde sverigedemokraten för mordhot!
Det märkliga är att båda lokaltidningarna skrev om denna ytterst konstiga anmälan i artiklar igår. 
Den tyder ju nämligen bara på en sak, nämligen en total oförmåga att tolka bildspråk.
Vågar någon, som är så skotträdd, se en fotbollsmatch, där skott på skott avlossas!!!???

Från min julgran

                         
                                    God Jul o Gott Nytt År!

Någonstans inom oss...

När man är ung och söker en livspartner kan det ju ibland bli just ett sökande.Så var det för mig också i tonåren. Dessutom hade jag många att välja på.Mitt problem, sade någon, var inte att hitta någon, utan att välja mellan dem som fanns till hands. Detta som en förklaring till varför det ibland blev lite rörigt.
Några väninnor blev gravida. På den tiden blev de gifta då. Och så hette det, de "blev gifta". Jag blev vid 23 års ålder gift utan att vara gravid. Vi blev nämligen med studentlägenhet, och detta var lika tvingande till äktenskap som att vara gravid.
Nåväl, men innan jag träffade min blivande man hade några andra unga män passerat genom mitt liv.
Jag hade väldigt svårt att bestämma mig om jag skulle stanna i relationerna eller ej och ofta blev det slut och bra flera gånger innan det definitivt blev slut- antingen genom att de gick eller att jag gick.
De gånger jag lämnade relationen försökte jag mildra detta genom att skriva en dikt.Jag ska erkänna att det alltid var samma dikt, nämligen Erik Lindegrens dikt Arioso.
"Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans,
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly
Någonstans
o någonstans
har alla tågen gått och alla klockor stannat:
någonstans inom oss är vi alltid här och nu,
är vi alltid du intill förväxling och förvandling,
är vi plötsligt undrans under och förvandling, 
brytande havsvåg, roseneld och snö,"  (---)

Visst är väl dikten fin! Och då hade jag ju också sett till att det fanns ett försonande drag,om jag nu skulle ångra mig... Livet hade redan lärt mig att även den tuffaste man kan vara romantisk innerst inne.

Visst är det också ofta så att vi bär både människor och platser med oss även sedan vi har lämnat dem.

Nu är jag och mina tonåriga pojkvänner inte längre tillsammans ens inom oss, för de har lämnat jordelivet sedan flera år. Det var dessutom då många,många år som vi inte hade setts på.Tänk så det kan bli i livet!

Att vara ägd

I år känner jag mig ovanligt uppstressad inför julen. Detta trots att jag de senaste åren har firat jul i lugn och ro. Men julen känns alltid kravfylld ändå.
I det kvinnomagasin jag läser skriver man om kläder till "julens alla fester", och jag undrar vilka det skulle vara. Spf:s julbord kanske? 
Jag undrar hur många människor som inte längre firar jul med hela tjocka släkten. Jodå, jag har en ganska stor släkt, men den bor utspridd på olika håll i landet och genom att jag själv har flyttat och åldern gör att det inte är så lätt som förr att köra iväg på kanske hala vägar, så är det lättare och bättre att ta det lugnt.
Men visst hade det varit enklare för gamla människor att bo ihop i stället för att bo på många mils avstånd,men...

Kan man äga en annan människa? Nej, det kanske man inte kan, men ännu kan man se förhållanden, där man verkar göra just detta.
Mina föräldrar träffades när mamma var 17 år och pappa var 21. De levde tillsammans till hans död när han var 85,5  år gammal. De hade alltså en 64- årig relation i vilken de hade varit gifta i mer än 55 år. Nog är det då lätt att utveckla känslan av att vara ett och att äga varandra!
Så vill jag inte leva! Jag vill inte vara i tvångsdräkt. Det var andra tider och inte så lätt för kvinnor att vara självständiga, men bilden jag har av min mor är hennes rastlöshet de dagar hon inte jobbade.
Vi bär alla ett bagage som vi har fått av våra erfarenheter. På gott och ont! För mig framstår den i många avseenden bekväma borgerligheten som förkvävande.

Fjärde Advent

När något blir mänskligt

Vid varje Nobelfest undrar jag hur de där vetenskapsmännen eller författarna känner sig i sina uppstyltade kläder. Några bryter mot klädkoden, som den ryska nobelpristagaren som kom i långbyxor. Men de flesta anpassar sig. Allt runt omkring festen ger ju en sorts högtidlig onaturlighet. Och pristagarna är säkert ofta människor som har levt i sin egen akademiska värld, som nog inte alltid är så flärdfull.
Säkert var det många, som i likhet med mig själv, såg Patti Smiths framträdande, där hon kom av sig, som en stor befrielse. Plötsligt steg något mycket mänskligt- en nervös människa- fram inför åskådarna. 
Hela Nobelfesten är ju märklig. En massa människor, många som inte själva gjort något framträdande, sitter där i all sin glans och tvingas umgås i många timmar, då de enligt, vad som påstås, inte får lyfta från bordet. Hur deras urinblåsor är beskaffade har jag funderat över många gånger.
Händelsen med Patti Smiths avbrott under sången fick mig att tänka på en mycket mindre händelse, när jag själv skulle upp i en talarstol för första gången.För mig var detta stort.
Det var på en distriktskongress inom S i Skåne och det var, för mig, många personer som jag skulle tala inför när jag skulle försvara en motion om hemspråksundervisning, som jag hade skrivit. Vår ordförande stöttade mig. Detta var kvinnokampens guldålder. Kunde män så kunde vi, sade hon. Men jag var nervös.
Före mig skulle en man tala. Plötsligt blev talarstolen helt tom. Mannen hade svimmat! Jaha. Det var inget konstigt med det. Alla förstod att han hade varit nervös. Därmed försvann en stor del av min rädsla. Värre än så kunde det ju inte bli! Och det var ju inte så farligt.
Det hela gick bra, jag fick igenom motionen och blev uppmärksammad i tidningen dagen efter.

Jul är inte bara glädje

Julen är lite dubbel för mig.Minnena är inte enbart positiva. Det mest makabra är när jag just hade varit hos advokaten inför förestående skilsmässa, min svärfar hade dött på natten och på ett varuhus, som jag var inne på, spelade de "Hej tomtegubbar slå i glasen!"
Mamma dog den 5 december 1997 med vad det innebar med begravning och uppbrott i juletid.Vår far hade fått en hjärnblödning den 23 december 1993 och hade dött en månad senare. Det var inte så långt mellan våra föräldrars död.

Sedan minns jag allt flängande, då man skulle hit och dit på juldagarna när jag var gift. 
Jag vill vara på ett ställe och inte behöva resa runt de dagarna. Och jag vill inte gå på rea på Annandag jul.
Numera är jag ju gammal och är rädd för både halka och inbrottstjuvar. Vill inte gärna lämna huset obebott på de stora helgerna.
Förra året hade Mr och jag det lugnt. Får se hur det blir i år. Man ska helst vara frisk också!

Tänk om det hade varit ditt barn!

Givetvis kan vi inte ta emot all världens flyktingar i Sverige. Men samtidigt får vi ta ansvar för dem som har kommit hit,och framförallt måste vi se till att de blir mänskligt bemötta.
Det är inte mänskligt att skilja föräldrar och barn! Eller äkta makar! Därmed inte sagt att man ska ha hit hela släkten.
Att inte få träffa sin förälder borde vara emot barns rättigheter!
Hur hade du som har barn känt det om det vore ditt barn det gällde?

Minnenas Lucia

De här Luciorna har jag alltid på bordet på Luciadagen.
Tre Lucior till höger har dottern gjort och den stora Lucian fick vår mor en gång i present av mig.

''

och så tända

Årets sista styrelsemöte i Skrivarklubben

Igår hade vi årets sista styrelsemöte i Skrivarklubben i Blekinge. Vi började med julmat på Alfreds café i Hoby, fortsatte mötet hemma hos mig, ordföranden,  och avslutade med kaffe och Schwarzwaldtårta. Tid: kl 14-19 och därefter var jag slut i huvudet!

1

Näthat, nätmobbning, ständigt kverulerande över någon/några, var går gränserna?

Förföljelse har många strängar på sin lyra. Det är naturligtvis en hårfin skillnad mellan att näthata och nätmobba och att ständigt kritisera och förlöjliga någon eller några, systematiskt år efter år.

Dessa nedvärderingar av andra människor är mycket tröttsamma. Jag känner mig enbart håglös av att se hur übermänniskorna far ut gång på gång, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Och alltid hittar de någon att mobba bland dem som är med och debatterar. Varför sedan denne stannar kvar i kommentarsfälten kan man ju fråga sig.

Kan Jesusbarnet vara en flicka?

Varför låter man inte Lucias minne hedras? Vad är det för dumheter att tramsa med en massa bilder på killar/män i mer eller mindre förnedrande poser?
Lucia var en kvinna! Hon led martyrdöden och säkert var det mest män som stod bakom detta.
Kan man inte ha så mycket respekt i det här smutsiga samhället att man inte har nidbilder av henne!

Har någon kommit på att göra Jesusbarnet till en flicka? Varför inte det? I jämställdhetens namn!