Idag är det ett år sedan fästmannen och jag först kom i personlig kontakt, fast det var ju inte precis första gången vi hade kontakt.
Det hela började med att vi debatterade med varandra på ölandsprästens blogg. Till slut blev jag trött på de stora gossarna där och aviserade då att dra mig ur debatterna. Min nuv. fästman gick då hårdflirtande ut mot mig och försökte kalla mig tillbaka, ja, jag minns till och med att han där påstod att han älskade mig utan att ens veta vem jag var. Vi har ju lite olika vokabulär. Jag svarade reserverat, minns jag, tyckte han var halvgalen men ganska rolig när han ropade på "Bessy". (13 febr. 2010)
Vi kommenterade också på varandras bloggar och på min födelsedag den 20 febr, fick jag en mycket lång och mycket personlig kommentar från honom. Ja, den var så personlig att jag inte lade ut den, men jag har kvar den på e-mail. Jag hade nu börjat bli nyfiken på vem han var, och eftersom han hade skickat sin e-mejl adress på kommentarer, skickade jag iväg ett mejl och frågade vem han var. Det fanns inga baktankar med detta, jag var helt enkelt nyfiken. Jag hörde inget från honom och skickade samma mejl på nytt två dagar senare den 26 februari. Han uttryckte sin glädje över att ha hört ifrån mig.
Ja, mejlkontakterna blev så småningom mycket täta och detta blev telefonkontakterna också när de kom igång. När vi träffades den första gången var vi precis så förälskade som vi trodde.
Den 8 juni förlovade vi oss.
Sedan har debatterna fortsatt, och de som har följt våra bloggar och andra bloggar också vet att det inte enbart har varit en dans på rosor. Jag får väl tacka honom för att det håller i sig idag.
För se det är inte lätt när man förälskar sig i debattens hetta. Det finns en risk att fightandet fortsätter!
Så länge man nu orkar!
1 kommentar:
Ser inget problem med detta
Skicka en kommentar