Egentligen borde vi alla veta att man inte bara ska låta saker passera som inte borde få passera.
Den skrämmande bilden av de trakasserier mot främst kvinnor i offentlighetens ljus, som exempelvis journalister, har utsatts för är mycket upprörande. Men det finns många varianter.
Trakasserierna behöver inte vara så övertydliga. Fast det är kanske först när något blir riktigt tydligt som vi reagerar. När någon bokstavligen eller bildligt spottar en i ansiktet.
Det är lätt att bortförklara saker med att de som kränker själva har blivit kränkta. Så är det säkert, men ursäktar det att man spottar ner folk?
Mer än en gång har en man som har misshandlat en kvinna påstått att hon hade provocerat honom, ja, det finns till och med kvinnor som har blivit mördade på grund av detta.
Vi kvinnor är många gånger märkliga på det sättet att vi ska ta hand om rötägg. På något underligt sätt inbillar vi oss att med tillräcklig kärlek och omhändertagande kommer dessa män att bli mjuka och kärleksfulla personer. Det händer nog aldrig. De personlighetsdrag dessa män har tvättar man inte bort så lätt.
Nu sätter vi ner foten genom media och genom anmälningar!
Den här bilden från Svenska kyrkan får jag säkert publicera!
Kommentarer som är anonyma, men där innehållet inte är kontroversiellt, publiceras av mig trots anonymiteten.
Är de däremot med kontroversiellt innehåll, ska jag känna till vem som står bakom. Det räcker inte med hänvisning till en blogg som är utan blogginnehavarens namn. Då går de som skräppost.
Ja, som Uppdrag granskning visade igår så är det hög tid att skrika till om nätmobbningen.
Men inte bara om den. Språkbruket i skolorna med ord som hora, bög och blatte och uttryck som "Jag ska knulla din morsa" måste också få ett slut. För jag antar att det inte har blivit en så stor förändring sedan jag gick i pension hösten 2008.
Man kan ju inte bara vräka ut ord utan att man har täckning för vad de står för eller utan att orden har någon egentlig betydelse och mening.
Nu är det inte bara enstaka skällsord som man kan vända sig mot på nätet, utan också när man använder sig av debatterna till att låta väldigt insatt i saker som man faktiskt inte har en susning om eller erfarenhet av. Det är klart att alla har gått i skolan. Men om erfarenheterna ligger på 1960-talet skulle jag vara väldigt försiktig med att diskutera skolfrågor gällande dagens skola med utgångspunkt från dessa.
Gång på gång ser jag med förvåning de konstigaste saker i diskussionerna, kommentarer av människor som inte kan ha ett dugg kunskap om vad det är de skriver.
Ska vi leva i någon sorts ungefärlig verklighet? Där verkligheten är ens egna fantasier helt utan grund för andra, speciellt inte för dem man talar om. Vad är det då för ett samhälle vi lever i?
Det finns folk som inte alls är aktiva i något parti, men som fabulerar ihop allehanda möjligheter till regering efter nästa års val. Man ska kanske ha lite på fötter innan man börjar placera borgerliga partier med Socialdemokraterna hur som helst. Sådant kan naturligtvis hända, inte minst i kommunalpolitiken, men man får väl ha någon indikation om vad det finns för tankegångar innan man gör sig till talesperson och förslagsställare för andra.
Nätet är på gott och ont. Ibland är diskussionerna bara märkliga och snurriga.
Hur är det att vara turist i ett land? Vad är det man förväntar sig när man kommer utifrån?
För att en turistresa ska fungera måste ramen vara klar. Det betyder att det måste finnas en infrastruktur som fungerar, vilket innebär att om människor åker bil eller buss, så måste det finnas rastställen med mat och toaletter.
Det har varit stora problem med toalettillgången i Karlskrona. En toa på torget, om man inte går till turistbyrån och Trefaldighetskyrkan inte är öppen. Dessutom kräver denna 5-kronor som få utländska turister har på sig. Håller de dörren för varandra slocknar ljuset, och det finns inget vatten.
Nu har man kommit på en lysande idé på vissa järnvägsstationer. Man ska ringa ett nummer på mobiltelefonen och få en kod. Har alla människor mobiltelefon? Hur är det med gamla som kanske har svårt att se siffrorna? Hur är det om man har bråttom till toaletten?
Och sist, men inte minst, begär man att utländska gäster ska ringa dyra samtal med sina utländska telefoner för att gå på toa här i Sverige?
Är det inte snart dags att lägga ner turismen?
Ett av de skäl som jag har att tycka att man ska fundera på hur man tar in folk i landet är att jag har sett hur dåliga resurser det finns, inte minst vad gäller undervisningen i svenska.
En del människor tycks tro att om man bara kan tala svenska själv, kan man också lära ut språket till de nyanlända.
Under de tjugo år som jag arbetade med invandrarundervisning på heltid har jag sett och hört märkliga saker. En kvinna, helt oerfaren av språkundervisning, fick jobb på en privat firma som hade undervisning på ett företag. Hon lät deltagarna på kursen läsa texter högt. Det var hennes "metod", som hon förklarade med att hon ju aldrig hade undervisat förr.
Alfabetiseringsundervisningen är ett annat område som är mycket misskött. Att lära en vuxen analfabet ett nytt språk är inte samma sak som att lära svenska skolbarn att läsa. Man måste börja på ett helt annat sätt.
Det finns mycket bra lärare, och det finns undervisning som är ett stort skämt.
Att bli svensklärare kräver en omfattande utbildning på universitetet, men denna utbildning måste kompletteras med specialkurser om man ska undervisa invandrare.
I Sverige verkar ibland undervisningen vara ett stort experiment för att inte säga ett stor skämt!
Till det skämtsamma hör också att en del gamla läromedel, kanske avsedda för barn som används ibland verkar gjorde för det gamla agrarsamhället. Det första man lär ut är kor, hästar, grisar och höns. Säkert det mest nödvändiga för storstadsbor!
Så, då ska det bli spännande att se vad Domkapitlet i Skara stift kommer fram till! Var går Svenska kyrkans toleransgräns för kränkningar som anställda (ja, påstått anställda i vart fall) får göra av kyrkans ledning.
För inte kan de enbart säga att eftersom jag på min blogg har berättat att jag drömt om vissa präster som tockar kan en kommentator få kränka både biskopar och mig, som denne kommentator verkar tro.
Så går det ju inte till! Ingen kan hävda att det inte har någon betydelse att man har slagit ihjäl någon för att denne någon slog ihjäl ens bror!
Och jag är inte präst och har inget Domkapitel över mig. Dessutom lär jag nog inte vara ensam om att tycka att den stilen på kommentarer inte är lämpliga för en präst- om det nu är en präst som har skrivit dem.
Visst ligger ärendet bra i tiden efter dagens "Uppdrag granskning".
Vi är nog många som såg det skakande "Uppdrag granskning" ikväll. Kvinnor som syns och hörs kränks och hotas på nätet och genom mejl.
Är någon förvånad?
Numera tas väldigt lite ansvar för det som skrivs på nätet.
Men det är också något kusligt som kommer fram i programmet, nämligen att orden fullständigt har förlorat sin betydelse.
Jamen, det var väl inte så farligt att man hade sagt "hora", det hade väl ingen betydelse, och inte hade man på allvar tänkt våldta någon, sade de intervjuade, och man kan väl lägga till att de säkert än mindre tänkte "knulla någons morsa". (sådant som berikar Sverige, skulle kanske Fredrik Reinfeldt säga?)
Vad är då det här för något? Jo, mina vänner, det är uttryck för kvinnosyn!
Som högstadielärare blev man nästan avtrubbad när man dagligen hörde elever kalla varandra för "hora", "blatte", "bög" och när
hoten om att de skulle knulla varandras morson hojtades fram.
Så var det, och det var ett hemskt språkbruk!
Men var hamnar vi om orden plötsligt saknar sin betydelse och djupa kränkningar börjar höra till det normala språkbruket?
Vi ska dock komma ihåg att inte vem som helst använder sådana tillmälen. De kräver nämligen en usel kvinnosyn och en stor vulgaritet.
