Bedrövad

Jag känner mig faktiskt bedrövad av det som har hänt idag med sosseledningen, för detta handlar inte bara om dem, utan om ett mönster i vårt samhälle.
Den som kan dupera går fri, hur fel han/hon än har gjort. Ett tag såg det ut som om detta inte skulle ske, men nu har man låtit sig manipuleras.
Och när jag nu ser en annan sorts person framträda än den HJ jag tidigare trodde att han var, undrar jag hur många lik som finns i hans kölvatten inom partiet. För nog måste sådana finnas?

Hyenajournalister och Partiet

Någonting stämmer inte när några debattörer hävdar att händelserna kring Håkan Juholt beror på hyenajournalister. För hade socialdemokraterna tyckt att det som har kommit fram är bagatellartat, hade de naturligtvis lätt kunnat avfärda hela historien idag. Men det gjorde de inte, de hade ett jättelångt möte i VU. Så, de ser det nog också som att detta inte är moraliskt försvarbart, även om inte förundersökningen fortgår.

Deras partiledarens ursäkter ter sig nästan patetiska, tycker jag, som en karl som har varit otrogen eller som har ljugit eller misshandlat och är SÅ ångerfull efteråt. Vems skuld är drevet? Är det inte partiledarens egen skuld?

Kan ni tänka er Carl Bildt stå och säga att han är så ledsen för att han har gjort väljare besvikna och sårat dem?
Nej, det är omöjligt, eller hur?
Han skulle nog förneka, påtala att reglerna var oklara och hävda att han hade rätt. Tror jag.
Man sätter sig inte på överklassen! För som någon sade, han behandlar journalister med en viss nedlåtenhet. Då blir de kanske lite rädda och spaka? Är det därför borgarna inte så ofta hamnar i drev? Antingen avpolletteras de tveklöst skyldiga på direkten, eller också talar de i avgjort överläge.
Socialdemokraternas ledare är själv journalist, fast på en liten tidning, och jag vet inte hur pass mycket utbildning han har för jobbet. Han har kanske inte erfarenhet som räcker.
Jag tycker inte att han har skött mediekontakterna bra. Jag tycker att han har stått som en våt hund med svansen mellan benen. Det ser inte så särskilt förtroendeingivande ut att stå som en Kronblomtyp med mössan i handen!

Varför ber han om ursäkt?

En sak förstår jag inte alls i den här Juholthistorien. Varför ränner Håkan Juholt runt och ber om ursäkt och säger att han är ledsen om han inte har gjort något som är fel? Det verkar ju heltossigt! Är karlen helt snurrig?
Och varför betalar man tillbaka 130 000 kronor (ja, det skulle ju bli ännu mer) om man inte behöver det, om allt är okey? Kan man ha en så dum partiledare som gör något sådant? En partiledare som rusar iväg och betalar för att kvällspressen tycker det, och som i så fall inte kollar själv vad som gäller? Får man vara så lättduperad som statsministerkandidat? Det verkar ju inte klokt!

Nej, det här håller inte. Antingen har Juholt gjort något som är fel, och då bör han ta konsekvenserna av detta, eller också har han inte gjort något fel, och då får man ju börja ifrågasätta hans snabba agerande för att rätta till de fel som han inte har begått!

Berlusconi och Juholt, båda sitter kvar!

Det är nu klart att både Berlusconi och Håkan Juholt kommer att sitta kvar på sina poster.
Vad betyder detta? Vad säger detta?
Jag misstänker att det här endast spär på politikerföraktet, och att det visar hur långt yrkespolitiker har hamnat från ett vanligt, folkligt rättsmedvetande.
Inte tror jag att beslutet kommer att gynna Socialdemokraterna som parti. Få se hur mycket de lyckas göra media till syndabocken!

VU kanske- men väljarna då?

Om nu VU inom Socialdemokraterna låter sig duperas av Håkan Juholt, så är de nog mycket omedvetna om vad de gör.
Folket glömmer inte. Och som en borgare skrev på en s-blogg.
Vinsten för borgerligheten är ju om Juholt, en jönsig slarver, sitter kvar.
Nu håller de nog, av signalerna att döma, på att gräva sin egen grav, en mycket djup grav!

Skönt när man begriper

När jag ser drevet mot Håkan Juholt tänker jag att han måste väl ändå tycka att det är skönt, för han vet ju vad det handlar om.

Värre är det när man inte vet, och detta har många av oss varit utsatta för. Själv stupade jag i slutänden på att jag hade gått till pressen och gjort uttalanden- och det visste jag att jag inte fick, men detta var i slutet- när loppet redan var kört. I övrigt har jag faktiskt ännu inte  (12 år efteråt) förstått vad jag gjorde för fel i tjänsten.

 Fast det var väl så att jag inte gjorde fel utan att jag VAR fel. Fel politisk färg, fel social status (frånskild och dessutom i slutet med (återupptagen) särbo), fel kyrkouppfattning, där jag bland annat försvarade homosexuellas rättigheter. Och vad gör man med en sådan? När det dessutom finns intressenter som är rätt på platsen. Jo, man försöker stressa bort henne.

Eller det var kanske min skånska och att jag har stora fötter!

Jag gick inte självmant, jag stannade, men höll mig på avstånd och dirigerades av dåvarande särbon, ombudsman i ett stort fackförbund på central nivå, och med lite information från expertis i min bekantskapskrets/släkt.

Denna expertis konstaterade också att det inte skulle bli lugnt på arbetsplatsen för att jag kom bort. Och det stämde ju, det var fler som  fick packa och dra, eller som packade och drog åren efter.

När man inte begriper, och aldrig får vettiga svar på vad saken handlar om känner man sig uppgiven och kränkt, och detta kan sitta i länge.
 Håkan Juholt  kommer, om han nu kommer bort, åtminstone att veta vad saken gällde. Det kan han vara glad för.

Ja, jag fick faktiskt höra av en person att de inte hade hittat något att anmärka på i den ekonomiska skötseln (22 miljoner) i boksluten, som om de hade letat efter en anmärkning. Och inte hade jag falska reseräkningar, ja, jag hade till och med specificerad räkningpå mobiltelefonen och betalade mina privatsamtal själv.
Och så tänker jag på vad de var villiga att satsa på av tid och pengar för att få bort mig! När jag som sjukskriven (ja, hur mycket orkar man med?) i slutet befann mig i Sundsvall för att passa dotterns katter medan hon var ungdomsledare på ett Röda Korset-läger längre norrut, erbjöd sig  biskopen,nuv. ärkeb., kontraktsprosten, kyrkoherden och ordföranden att ta flyget upp till Stockholm för att tillsammans med Arbetsgivaralliansens representant träffa mig. Min facklige representant meddelade att han inte kunde vara närvarande.De planerade troligen att föreslå mig "ett grönt kort" mot att jag själv sade upp mig.
Då skulle jag vara där med fem (!) personer mot mig utan egen representant som förde min talan.
Jag fick läkarintyg på att jag inte kunde delta i ett sådant möte. Vem hade kunnat det?

Ja, ja, så här efteråt får man ju vara tacksam över att man kom ifrån miljön med livet i behåll. Och blodtrycket, som varit högt, gick ner till normal nivå efter kort tid.

Nu vet vi!

Så dum jag har varit! Tänk att jag inte begrep! Det var  så klart Aftonbladet och Expressen som hade lämnat in boenderäkningen! Och det är så klart deras fel om våra politiker inte håller det moraliska måttet.

Eller  de ska kanske bara hålla tyst om de upptäcker något, för att det ska se rent ut där skiten finns!? Tack för den grävande journalistiken! Den dagen den stryps är vi farligt ute i vårt samhälle.

En del människor tycks inte alls begripa vad detta handlar om. De förstår inte att det är omdömeslöst att tro att skattebetalarna ska betala för älskarinnornas boende ( ja, det kvittar vad de kallas, sambo, särbo eller kulbo) - såvida inte någon talar om för den som har ansökt om detta att det kanske de inte vill göra!

Det har väl ingen betydelse vad som står skrivet exakt. Karlen borde väl själv begripa det orimliga i att kulbon ska fara med på tjänsteresor som skattebetalarna betalar och bo gratis. Hur korkad är han?
Det finns en sorts allmänt rättsmedvetande hos oss svenskar - även om del saknar detta- och det är detta allmänna rättsmedvetande som visar sig nu - oavsett vad paragraferna exakt säger.

 Man gör helt enkelt inte så! Man är inte så fräck! Folk vill nog inte ha en partiledare av den kalibern. Ska detta vara så fruktansvärt svårt att begripa?

Och sedan undrar jag vad som senare framkom i Littorinaffären som var fel? Någon debattör drar hela tiden fram den historien som exempel på att tidningarna ljuger. Vem har sagt att de gjorde det? Eller att kvinnan som hade varit prostituerad ljög?

Jag tänker på den väninna som för många år sedan, när hon hade flyttat söderut berättade om en korruptionsskandal bland höga politiker och så sade hon
-Skandalen var inte korruptionen, utan att man berättade om den!

Är det den stilen vi vill ha i vårt land?