Igår lämnade jag en facebook-grupp för 40-talister som jag hade varit medlem i cirka 1,5 år. Jag var ganska passiv till en början, men har varit aktiv de senaste månaderna.
Det är trevligt att läsa om vad andra gör och se bilder på olika maträtter och bilder från resor.
Sedan tycker jag väl att barnbarn, och åtminstone äkta hälftens, sjukdomar, diagnoser och mediciner inte hör hemma i en facebook-grupp på över 9000 medlemmar, men det är en annan sak. Däremot kan det ju vara intressant vad medlemmen själv har upplevt.
Med tiden kom jag att känna mig ganska bekant med några kvinnor där, och dem kommer jag att sakna. Vi var några som brukade diskutera aktuella förhållanden i samhället, men igår tyckte administrationen (påstod sedan att det var privata inlägg och inte i deras egenskap av administratörer) att vi skulle skriva om positiva saker, ja, och så bröt diskussionen lös så klart med för och emot...
Ena administratörens (kvinna) inlägg består varje dag av flera mer eller mindre roliga fräckisar! Jo, hon har andra inlägg också, men fräckisarna är stående.
Nu är det en sak att man kan tycka olika, men när medlemmar börjar gå på folk personligt som att påstå att en del som skriver nog har väldigt mycket tid, är mycket ensamma och detta inte skrivet i någon positiv andra, utan tvärtom som om man anklagade dem (oss) det gällde och ena administratören (hon med fräckisarna), som ofta fungerat som en polis (en del tar sina uppdrag väldigt allvarligt!) instämde, då fick jag nog.
Alla vi pensionärer har inte så dålig pension att vi måste fortsätta jobba och inte alla är utnyttjade av sina barn! En del av oss har säkert, i likhet med mig själv, gott om tid, åtminstone om vi inte hysteriskt känner oss tvungna att städa och feja dagarna i ända.
Jag gick alltså, i likhet med många andra före mig, ur den gruppen. Idag känns det onekligen som en befrielse att slippa att scrolla förbi dessa, ibland, ytterst löjliga fräckisar och att slippa riskera att bli utsatt för personliga påhopp. Även om en del konstiga beteenden kan vara orsakade av åldern, så är de ju ändå jobbiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar