Det är klart att jag efter många års debatterande, när jag har varit synlig offentligt, vet att jag inte alltid är helt okontroversiell.
Men yttrande- och åsiktsfriheten måste värnas i vårt samhälle.
Den 8 juli lämnade jag efter en kortare betänketid ordförandeskapet i skrivarklubben här.
Utlösande orsak var en kärring (ja, ursäkta) som krävde redovisning om bakgrunden till de ordförandeord jag hade skrivit om påhopp och näthat, men också om att vi som skribenter skulle mötas i det allmänmänskliga.( Det var det första som hon gnällde över.)
Det jag skrev var inte tillräckligt trevligt för tanten, jag skulle rannsaka mig själv och skriva något trevligare. Så var början. Jag svarade förklarande och artigt, tyckte jag. Men så blev det rent personliga påhopp och trakasserier.
Då fick jag nog. Redan tidigare hade jag fått förmaningar om vad jag skulle skriva eller debattera av ett par i klubben. Och detta är en skrivarklubb!
Under tre år och nästan fem månader lade jag ner ett mycket stort arbete i klubben. Helt utan arvode. Då tar man inte skit!
Vi möter detta med att människor talar om för oss vad vi får skriva och tycka gång på gång, och åsiktsförtrycket verkar växa i vårt samhälle. Detta är farliga tendenser!
Nu tror jag att tanten ifråga fortfarande har sina sympatier hos SD, och detta kan ju förklara en del, för det partiet är väl inte helt inne på linjen med det fria ordet, men ändå...
Nåväl, jag känner mig befriad. Vice ordföranden, en yngre man fick ta över i mitt ställe och jag känner mig fri som fågeln!
Besvärliga kärringar -. kvoten är faktiskt fylld i mitt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar