I kritiken mot SD har det framförts konstiga saker. De skulle vara nazister för att någon i partiet i fyllan och villan sprungit runt med ett järnrör. Eller för att någon i riksdagen har påpekat att minoritetsgruppernas identitet kanske främst ligger just i deras minoritetsgrupp, för samer får inte beskyllas för att främst vilja vara samer, för då kränker man dem! Det finaste som finns är nämligen att vara och känna sig som en svensk! Absurt!
Medan man inte riktigt vet hur man ska hitta tecken på nazism missar man nog det som är själva grunden, själva basen för nazismens ideologi nämligen föraktet för svaghet och för det avvikande. Detta finns i alla partier.
En påklistrad välgörenhet kan ibland inte dölja det allra mest iögonfallande nämligen att man ska vara duktig, man får inte vara svag och blir man sjuk måste man illa kvickt vara jätteduktig och bli frisk igen snabbt.
Jag föraktar föraktet för svaghet! Det är detta som skapar utanförskap, främlingskap och ensamhet.
Man pratar om ensamhet, men få människor i vårt samhälle är beredda på att på allvar kommunicera och ge av sig själva i en dialog. Tacka sjutton för att ensamheten breder ut sig i ett samhälle där vi människor lever som isolerade öar, främmande för varandra och så rädda om vår integritet att vi kanske blir isolerade på grund av vårt eget förhållningssätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar