Egentligen är jag nog rätt tålmodig och försöker balansera så gott jag kan ganska länge. Men jag klarar inte att märka att någon försöker med subtil utfrysning och osynliggörande eller när någon som borde stötta mig egentligen inte gör det. Då biter jag till slut ifrån!
Är det någon som en tid har försökt med det där vanliga osynliggörandet, ni vet att inget som man gör kommenteras, att man ger små negativa nålstick och så vidare, då sätter jag till slut ner foten rejält. Detta har jag lärt mig efter min Smålandstid, faktiskt.
Folk som då tror att de har börjat gå in i en sorts överläge blir då helt perplexa, och ja, så blir i ovänner. Nu gäller detta mest kvinnor, så inga män som läser detta behöver ge hals.
Kvinnor har en märklig förmåga att egentligen inte fullt ut stötta andra kvinnor. Det finns så mycket Jantelag kvinnor emellan!
Jag har förlorat ett par nära väninnor på detta sätt.
- Du blir alltid ovän med folk! sade en från mig kommen för något år sedan.
Detta är inte sant! Inte alltid! Men det händer...
Och när det har hänt och anledningen är att jag har reagerat på mönster jag känner igen, då får jag faktiskt ha blivit ovän med folk!
Det är bättre att vara utan sådana "vänner"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar