Förändring

16 augusti

24 september

                                                   

Ändrade höstfärger

Dålig uppfostrare

Jag har gett upp! I femton år gick katten Bellman aldrig på bordet, när jag såg det. Men efter senaste besöket hos Sockholmskatterna för två år sedan lärde han sig att det får man visst! Därefter har han struntat i mina "Gå ner!"

Fast man kan sitta vid bordet också.

t

Djupare höstfärger

Här syns rönnbären längst upp.

Syrenhortensia

Havtorn

Bloggar ur

Jag håller på att blogga ur. Är trött på allt tjafs och alla ordmängder!

Löfven fortsätter mobba SD

Nu är han på gång igen, vår s.k. statsminister. Han har ju bjudit in alla partier utom SD för att diskutera hur man ska handskas med nazistiska partier.

Hur får detta fortgå? Hur kan man låta väljare till Sveriges andra största parti vara utan inflytande?

Förmodligen vinner SD röster på detta, för folk gillar inte den här mobbningen, men faktum kvarstår ju att de inte får delta i samtalen. Skandal! Sådant borde regleras i lag så att det demokratiska inflytandet säkrades.

Höst i min trädgård

Syrénhortensia

¨

Havtorn

Ser du rönnbären?

Vilken är kattens vilja?

Katten Bellman sjunger på sista versen, jag vet det. Och ett kattliv på nitton år är ett långt liv. Vi har lika svårt att resa oss från fåtöljerna, han och jag.
Igår natt hade jag fruktansvärt ont i mina ben, som jag hade överansträngt. Antagligen jämrade jag mig, för plötsligt satt han där bredvid mig i sängen och vakade över mig.
Jag kommer att sakna honom oändligt mycket, min lille sambo sedan 17,5 år när jag tog över honom från dottern. De flesta av de åren har han gått ut själv, men aldrig på nätterna. En gång hade jag en gäst en kväll och utan att tänka öppnade hen dörren och ut for katten. Men det var mörkt, och han kände nog inte igen sig, så det dröjde inte länge förrän han satt på fönsterblecket och ville in.
För några år sedan var han i slagsmål med en annan större katt, och det var ett riktigt otäckt slagsmål. Efteråt satt han i tre dagar på en fönsterbräda och såg ut att vara helt off. Sedan har han bara fått gå ut under min uppsikt i band, och det har gått bra. Han är dock inte så intresserad  av att vara ute när det är varmt numera.
Så länge han äter och dricker, ska han  få behålla livet. För vad hade han själv velat om jag hade frågat honom?

Med benen i kors i fåtöljen vid sidan om min.

I trygghet

I hammocken förra sommaren.

2013 i äppelträdet.

Jag röstar bara på snälla människor!

Det snackas mycket nu inför kyrkovalet. Jag har bestämt mig för en sak. Nomineringsgrupperna ska jag strunta i! Jag ska bara rösta på snälla människor! Det är sådana som behövs för att synliggöra det kristna budskapet. Inom kyrkan finns det nog av elakhet. Skönt när man något sånär känner till personerna på valsedlarna.

Ont och ledsen

Natten har varit hemsk med en fruktansvärd värk i ena knäet.
Jag har så svårt för att gå.
Kanske är mina  ben symboliska för mitt liv. Vissa dagar kommer allt över mig igen. En stor, tung sorg och en känsla av vanmakt.

Visst, jag blir till slut ovän med dem!

Egentligen är jag nog rätt tålmodig och försöker balansera så gott jag kan ganska länge. Men jag klarar inte att märka att någon försöker med subtil utfrysning och osynliggörande eller när någon som borde stötta  mig egentligen inte gör det. Då biter jag till slut ifrån!
Är det någon som en tid har försökt med det där vanliga osynliggörandet, ni vet att inget som man gör kommenteras, att man ger små negativa nålstick och så vidare, då sätter jag till slut ner foten rejält. Detta har jag lärt mig efter min Smålandstid, faktiskt.
Folk som då tror att de har börjat gå in i en sorts överläge blir då helt perplexa, och ja, så blir i ovänner. Nu gäller detta mest kvinnor, så inga män som läser detta behöver ge hals.
Kvinnor har en märklig förmåga att egentligen inte fullt ut stötta andra kvinnor. Det finns så mycket Jantelag kvinnor emellan!
Jag har förlorat ett par nära väninnor på detta sätt. 
- Du blir alltid ovän med folk! sade en från mig kommen för något år sedan.
Detta är inte sant! Inte alltid! Men det händer...
Och när det har hänt och anledningen är att jag har reagerat på mönster jag känner igen, då får jag faktiskt ha blivit ovän med folk!
Det är bättre att vara utan sådana "vänner"!

Förstod han?

Efter att i flera dagar ha låtit bli att äta och bara tagit en vända mot tallriken, sniffat på den och gått vidare, trodde jag att det var dags att avsluta min 19-årige katts liv. Jag hade bestämt att åka till veterinären igår, måndag.
Men plötsligt började han vråläta på söndagen. Man skulle kunna tro att han anade planerna.
Var han sjuk? Eller svartsjuk på mitt besök? Nu har detta besök åkt hem och ordningen är återställd. Katten slipper bevaka säng, bord och stolar.