Pride får demokratipris!?

Nog måste man fundera lite över hur man tänker i det mångkulturella Karlskrona, där busschaufförer har nekat att köra med Prideflaggor på bussarna, när man delar ut ett demokratipris till Pride!

Är det för inkluderandet av muslimerna??

Men nog har de många gånger verkat lite konstiga i den kommunen! 

Det där med skilsmässor...

Idag har jag letat ett par timmar i mina dammiga bokhyllor i mitt bibliotek, som aldrig verkar bli färdigt. Nu är det inte så att det bara finns böcker i biblioteket, ett litet rum som tidigare var mitt sovrum, utan det finns bokhyllor i vardagsrummet, i hallen och i datarummet, överallt, flera tusen böcker! Många olästa!
Men, nu skulle jag ha tag på en gammal bok, som jag läste när jag studerade litteraturhistoria vid Lunds universitet, nämligen "Den unge Werthers lidande" av Goethe. Anledningen var att vi hade pratat om att eventuellt ha den på en sammankomst i skrivarklubben i höst med tema "Tidlösa passioner i klassisk litteratur" eller något liknande.
Nåväl, jag hittade den inte där jag trodde att den skulle vara. Däremot hittade jag den på tyska bland alla de böcker jag fick läsa när jag studerade tyska på högskolan och universitetet. Den var läst, men jag minns inte att jag läste den.

Till slut tänkte jag att det är ju möjligt att jag inte fick med mig den i skilsmässan - för 34 år sedan! Jag har ju inte haft någon anledning att läsa den igen sedan litteraturstudierna, annat än på tyska alltså. Så, jag bestämde mig för det. Det gick inte att fråga den 75-årige exmaken, som troligen satt på motorcykeln eller i segelbåten idag. 
Så, jag beställde en ny på Bokus. Det finns gränser för letande!
Fast det verkar inte finnas gränser för hur länge man kan leta efter något som nog gick förlorat i en skilsmässa1

Det vi inte gjorde

Många har vittnat om att när människor vet sig vara nära döden och ser tillbaka på sina liv, så säger de ofta att det de ångrar är det de INTE gjorde, det de avstod från, det de var för rädda eller för   fega att göra.
Med stigande ålder kan man bli mindre feg, men samtidigt är ju mycket för sent att göra.
Igår kunde vi höra Jessica Andersson i en intervju i TV-programmet Sverige, där hon berättade att hennes far hastigt hade dött, och den planerade träffen som de skulle ha några månader senare, blev inte av.
Hon sade, vilket förvisso är så sant, att vi inte förstår hur tiden rinner från oss. Vi tror att vi har tid, fastän tiden lider mot sitt slut.
Så kände jag med mina föräldrar. Jag tänkte alltid att när de blev gamla skulle vi bo nära varandra och/eller jag skulle ta hand om dem. Men de var ju redan gamla! Förstod jag inte det? Dör man när man är 85 respektive 86 år gammal, då är man faktiskt gammal redan!
Efter pensioneringen har jag upplevt att nu har jag äntligen tid att ägna mig åt sådant jag helst vill göra och behöver inte fundera över min försörjning. Samtidigt börjar de kroppsliga krämporna att bli allt tydligare. Hur mycket tid har jag kvar?

Jag tänker varje sommar att nu blommar syrenerna, men får jag se dem blomma flera år. Nu har syrenerna nästan blommat ut här.
Vi vet aldrig vad livet bjuder. Ibland är detta tur!

Att fånga glädjen och skönheten

Trots att jag själv kan vara gnällig, börjar jag bli urtrött på allt negativt tjatande. Vissa bloggar orkar jag inte ens läsa just nu.
Någonstans finns glädjen, och skönheten finns runt omkring oss nu i den mest prunkande årstiden. 
I min trädgård blommar den självsådda jasminen, och den planterade paradisbusken ser jag  från mitt sovrumsfönster också. Och torrt är det!

Insändare idag

Insändare idag i Sydöstran.

På nätet www.sydostran.se     se Insändare

"Kristdemokraterna breddar sig till döds".

Vad är det för fel på manligt och kvinnligt?

Vart är vi på väg i dessa krav på att sudda ut och blanda ihop manligt och kvinnligt, män och kvinnor? Får man inte längre vara man och kvinna och måste man blandas ihop i alla möjliga och omöjliga sammanhang?

Det finns också en stark motsättning mellan  detta och pratet om vårt mångkulturella land. Vad man försöker med är ju helt klart att pracka på invandrare vårt synsätt och vår kultur, direkt emot lagstiftningen om ett mångkulturellt land, vilken vid det här laget är  gammal.

Jag vill inte ha män liggande i sjukhussängar bredvid min säng om jag hamnar på sjukhus. Jag vill inte ha gemensamma omklädningsrum eller gemensamma toaletter. 
Och hur kan man sätta ensamma kvinnor på asylboenden med flest män?

Det råder en total respektlöshet mot de invandrade kvinnorna i vårt land! Och kanske mot männen också? Ja, det råder en respektlöshet mot alla oss som faktiskt ser en skillnad på män och kvinnor och vill hålla isär oss i vissa sammanhang!

Trött på Karlskrona-skandalerna

Måste man inte fråga sig vad politikerna och chefstjänstemännen sysslar med i Karlskrona? Den ena skandalen och det ena påpekandet efter det andra för de förvaltningar, där det finns tillsynsmyndigheter, kommer upp i ljuset. 

Kanske borde man kolla hur rekryteringen till uppdrag och chefstjänstemän går till? I Blekinge kan man nog ibland misstänka att det är släktskap och kompisskap, och inte kvalifikationer, som gör att någon får en tjänst eller ett uppdrag. Har man hela släkten som röstar på en och gamla klasskamrater och kompisar är det lätt att få en plats här.

Det finns dagar då jag undrar om mitt trevliga boende och närheten till naturen verkligen kan kompensera mentaliteten i det här länet. Och skandalerna! Man blir ju så mentalt trött...