Bilder från mitt sommarliv i coronatid.

Ansjovispajer

 

Dröjer kvar

Det känns fortfarande som sommar här, tycker jag, även om det är kyligare. Träden är gröna, och min Marguerita (heter den  så?),som jag hade till midsommar, har nya blommor.

Jag har varit urtrött några dagar, men är piggare idag. Den här veckan  har jag bara en flaska kvar av senaste vinleveransen, och det är champagnen. Så nu får jag dricka champagne till maten. Jag försöker för cirkulationens skull dricka ett halvt till ett glas vin om dagen. Ny leverans till dörren den 6 oktober. 

Livet löper på. Mest utanför mina väggar.Jag följer tv-serier, är på sociala medier och i telefonen, men det är snart slut på samtalsämnen. Längtar efter det vanliga livet.

En envis gren med en blomma plöjde igenom kaprifolen som försökte kväva busken.

Nya blommor

Något är fel

 Något stämmer inte i min kropp, för jag är så fruktansvärt trött.Kan vakna ganska tidigt, går upp och äter frukost, men efter en stund blir jag så trött, så jag måste lägga mig igen. Känner mig totalt energilös.

Antingen är jag allvarligt sjuk eller också är detta total psykisk utmattning. Och vem vågar gå till sjukvården i det här länet när det är där coronan sprider sig?

En del i min ålder lever som vanligt. Det gör inte jag. Kanske främst får att jag har besvärliga luftrör när jag blir förkyld och inte vill  ta risken att få en sjukdom som är så farlig för lungorna.

Och jag är i usel fysisk kondition och har ingen ork att ta tag i detta..

Någonting är fel i livet just nu.

Från förra året, i år finns inga rönnbär.

Mp:s språkrör går in som stjärnor och går ut som trasor

Finns det någon som inte tror att Miljöpartiet har interna problem?

Det ena språkröret efter det andra lämnar ju slokörat sin post.

Man kan ju just nu jämföra  deras kommande språkrörsbyte och bytet av partiledaren inom V. V har en kandidat. Inom Mp ploppar den ena efter den andra upp och deklarerar att hon vill bli nytt språkrör. Det är klart att när det finns många kandidater till en ledarroll då blir det problem och motarbetande av den som finns på plats. Man vill ju så gärna komma till posten själv.

Den kulturen känns igen. Speciellt bland kvinnor som strävar efter karriärer, och i synnerhet om de inte lyckas nå en ledarroll blir de intrigerande och motarbetande till den som finns på platsen dit de vill nå

Tur att man inte hör till Mp! 

 

En sakta återgång

Livet börjar återvända så smått och orken också. Nu gäller det att ta tag i de praktiska sakerna som jag inte har orkat med.

Mina gamla, riktigt gamla relationer är en stadga i mitt liv. Häromdagen ringde en väninna som jag lärde känna i andra ring. Det är alltså 59 år sedan.  Efter studenten åkte vi på bussresa tillsammans genom Europa och ner till Neapel, och tjugo år senare var vi med våra söner i Grekland. Hon och hennes exman har bott nära oss både i Lund och i Hjärup och hörde till vårt umgänge. Vi har följt varandra genom livet, och det är en stor trygghet i sådana kontakter.

Jag har fler kontakter som jag har känt i bortåt 60 år än jag har nya. Kanske var vänskapsbanden lättare att knyta då när vi inte var iklädda olika yrkesroller. Men jag försöker nu hålla kvar en del skrivarvänner trots att jag har gått ur klubben som nu kanske snart inte finns länge till på grund av svårigheter att rekrytera förtroendevalda.

Mina samlade dikter och berättelser från Groblad kom ut i december.

Kär på nätet?

 De som påstår att man inte kan bli kär på nätet, utan att ha träffats irl, måste titta på dokumentärprogrammet "Lurad på kärlek och miljoner" som just nu sänds i Svt och som finns på Play. Här framträder tre kvinnor och berättar hur de har utsatts för bedragare som de har blivit kära i och lånat ut pengar till, i ett fall med förödande konsekvenser. Det riktigt tragiska är ju förutom att de förlorade pengar att männen med all sannolikhet hade fejkade identiteter och alltså inte fanns i sinnevärlden. Så de var alltså kära i någon som inte fanns.

Detta att bli känslomässigt berörd, utan att ha mötts i verkliga livet, har ju drabbat mig själv två gånger. Den första gången varade det i tio år alltså även i irl.

Från den andra gången är känslan förkvävd, eller under kvävning. Det går väl det också. Tror jag.

Höst i trädgården