När jag för en stund sedan satt och åt frukost och samtidigt hade P4 Blekinge på var det som om de känslomässiga spärrarna raserades till sången från Lisa Ekdahl.
Hur mycket finns förborgat inom oss? Hur mycket har vi begravt för att vi inte orkar bära det?
Jag är med i en facebook-grupp med personer i samma ålder som jag. Mest kvinnor. Det är rena rama sandlådan, och det är ofta som jag tänker att det nästan känns ovärdigt att vara kvar. Men än är jag med. Spelet där är mycket märkligt. Det är Godmorgon! Godkväll! och kramisar, och jag är övertygad om att de allra flesta aldrig har mötts IRL. De har helt enkelt "vänner" som de inte känner.
Visst det finns ett par kvinnor som jag enbart har haft kontakt med per mejl och i bloggar och som jag nog tycker känns som mina vänner efter flera år. Fast vi har också haft privat mejlkontakt.
Annars är nog cybervärldens konstlade vänskaper riskfyllda. För det verkar vara lätt att ha sådan i stället för riktiga vänner, som man känner på allvar. En konstig värld att spela upp dramer i !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar